e. Chess ue. Good Future Lilla Loppan var hos mig som projekthäst våren 2008 till hösten 2010, en riktig liten princessa på ärten med alla sina egensinnigheter. Hon hade väldigt mycket mottryck i både kropp och sinne som vi tränade bort både inom hanteringen och ridningen. Det var mycket lek för att locka fram motivation och självkänsla som verkligen fick henne att kämpa för sin sak. Vi tricktränade en hel del och hon lärde sig bland annat kompliment, buga, ligg, sitt, stegra och spansk skritt från marken. Även uppsuttet lade vi till lite trickträning och där satte vi ligg, sitt, stegra och början till spansk skritt och ridning i halsring. Hon utvecklades massor personlighetsmässigt och vågade ta för sig mer, tro på sig själv och tycktes till och med växa rent fysiskt - troligen eftersom hon bar upp sig själv så mycket bättre :) Några besvär som vi bland andra löste i ridningen var motivation, takt, koordination och balans i skritt, trav och galopp. En stor del i detta var att jag tog av henne barfota det sista året, vilket verkligen utvecklade henne och gav henne en helt annan medvetenhet om sin kropp. Dessutom lyckades vi mot all förmodan helt arbeta bort passgången som lätt dök upp i skritten och stegringar mot förhållningar, samt att hon accepterade och började trivas med att ridas med bett. Från marken löste vi rädslor/osäkerheter som att ta på och av täcken, introduktion av klippmaskin, uppsittning och ridning barbacka, överkänslighet i bakben samt "kompromiss" med sadeltvång ;) e. Zeb ue. Maraton Här kommer jag skriva om Zebastian Följ Zebastian på hans blogg: http://zebastian.naturligtvisabella.se

e. Relincho u. Spanish Saints Compis kom till mig på prov sommaren 2010, då han var till försäljning eftersom han och hans matte inte trives ihop. Jag hämtade honom på plats, där han varit på tillridning i två månader. Jag hade träffat Compadre tidigare, för en månad sedan på tillridningen, och det var en osäker, överkänslig pojke som det fullkomligen kröp under skinnet på. Nu såg jag inte den hästen.. utan bara en undvikande, avstängd och okontaktbar kropp med en extremt lömsk, skarp och opålitlig blick. Jag visste inte riktigt vad jag skulle känna, säga eller göra, men han fick följa med hem.. Hemma lastade jag ut en häst som var undernärd så renbenen syntes, hade vinterpäls trots att det var mitt i sommaren, han var väldigt bukig trots att han var så smal, hade ett oläkt sår på bogen och var minst sagt väldigt låg och matt - helt utan livsglädje. Dessutom rann det urin ur snoppen på honom.. Jag talade med Compadres ägare som förtvivlat lyssnade på medan jag berättade om hans allmäntillstånd. Hon sade att jag fick göra det som jag ansågs krävdes för att hjälpa honom och att jag fick provtiden längre på grund av allt.  Resten av sommaren blev en tuff tid med behandlingar av obalanser i inre organ, bearbetning av trauman, mentalkurer m.m. Det var nämligen inte bara hans allmäntillstånd som var illa utan han var även känd som problemhäst. Extremt snabb med olater både i ridning och hantering.. rädslor, osäkerhet och aggressioner som resulterat i stegringar, bockningar, skenturer m.m. När han började må bättre beslutade vi att låta undersöka honom så vi gjorde en veterinärbesiktning. Dessvärre med anmärkningar på bland annat stelhet, ojämn gång och att han läckte urin. Av personliga själ hamnade Compadres ägare nu i ett svårt val angående hans framtid.. och det låg mellan att skicka iväg honom som projekthäst eller avsluta hans dagar här. Det var här som det oerhört godhjärtade och ödmjuka beslutet togs av hans hans ägare, när jag bad henne om att jag skulle få chansen att ge honom ett värdigt fortsatt liv, och hon valde att skänka honom till mig! ..och från den dagen är det jag och Compadre för alltid :) Var med från början och läs fortsättningen på Compadres blogg: http://compadre.naturligtvisabella.se